evertparklars

Samma arbetsförmedling, en annan dag, en annan handläggare.

Handläggare: Jaha. Det står här i din handlingsplan att du skulle skriva en ny ansökan. Har du gjort det?
Jag: Nej. Jag läste igenom min nuvarande ansökan en gång till och kom fram till att jag är väldigt nöjd med den som den är.
Handläggare: Blablabla kort ansökan i tre delar blabla bla får jag titta på din ansökan?
Jag: Självfallet.
Handläggare: Suck..Vad tror du är det första en arbetsgivare lägger märke till när han tittar på det här?
Jag: Jag vet inte, fotot?
Handläggare: Precis.
Jag: Ja...?
Handläggare: Ja, det är väl ändå inte det som är det vikitiga? Det är ju texten. Din ansökan. Eller hur?
Jag: Jag tror att det går att läsa änd...
Handläggare: När du är ute på stan och ser reklam, vad är det första du tittar på då, bilden eller texten?
Jag: Jag tror att du vill att jag ska svara bilden.
Handläggare: Precis.
Jag: Okej?
Handläggare: Det är inte det du vill att arbetsgivaren ska lägga märke till, det är dina meriter.
Jag: Så du menar att de som sysslar med reklam inte vet vad de gör, att de är helt inkompetenta?
Handläggare: Hur menar du?
Jag: Ja, att de som sysslar med reklam inte har en aning om hur man för ut ett budskap, inte kan någonting om layout och motarbetar sig själva genom att ha med bilder i reklamen.
Handläggare: Öhm... Om jag säger så här. Har du någon byrå hemma?
Jag: Ja det har jag.
Handläggare: Ja. Finns det någon låda som du hittar bättre i än de andra lådorna?
Jag: Eh...jag antar det, vart vill du komma?
Handläggare: Just det! Låt mig då fråga dig så här. Beror det på att du har färre saker i den byrålådan?


Varifrån kommer människans enorma behov av förenklingar i form av långsökta metaforer?
När blev det godtagbart att använda metaforer som om de vore någon slags argument, stående på egna ben?

Hur i helvete har Arbetsförmedlingens handläggare fått sina jobb, medan jag är arbetslös?