white trash
puh. det här valet. resultatet. kampanjerna. bristen på kampanjer. folks ovett.
allt har gjort mig alldeles matt.
vad är det för fel på folk?
jag skulle vilja bedriva ett förädlingsarbete på mänskligheten. sterilisering (eller för kvickare resultat - avskjutning) av människoexemplar som inte når upp till en viss intellektuell och emotionell nivå.
tur att jag inte är valbar.
synd att åkesson var. och björklund. och olofsson. och reinfeldt.
ytterligare fyra år av nedmontering, med en pikant krydda av lite tidsenlig islamofobi.
ett brev till Annelie Enochson som hon nog inte kommer läsa, så jag predikar till de redan frälsta i stället
Mot bakgrund av kristdemokraten Annelies omtalade blogginlägg om att Hatbrottslagen är problematisk! eller snarare att Pride är hemskt komponerade jag följande lilla skrivelse. Till Annelie. Som jag epostade till henne. Tänk om hon läser sin epost!! :D
(För övrigt tycker jag att det är förbluffande hur såpass enfaldiga människor kan ta sig in i riksdagen. Och bra att såpass enfaldiga blir språkrör för gaylobbyhatarna. De får så mycket sämre genomslag då.)
Bästa Annelie.
Jag är säker på att du redan fått många brev angående ditt blogginlägg om hatbrottslagen och Pride.
Kanske har du även läst andra bloggares tankar kring ditt inlägg.
Så jag tillför nog inte något nytt nu, men kanske kan jag betona saken ytterligare.
Hatbrottslagen innefattar bland annat skydd mot brott pga sexuell läggning.
Heterosexualitet är en sexuell läggning, varför du är precis lika skyddad av den lagen om du skulle bli misshandlad av heterofoba människor som bögar som blir misshandlade av homofoba människor.
Lagen säger ingenting om homosexuella som folkgrupp.
En grupp som däremot inte nämns i hatbrottslagstiftningen, men som är starkt utsatt för hatbrott är transpersoner, och det är på grund av sådana brister som Pride fortfarande är viktigt!
(Nu vet jag inte hur insatt du är i transfrågor, så jag vill poängtera att transpersoner inte bara är män i stringbaddräkt och rosa peruk på paraden, utan också till exempel människor som känner att deras kroppar är av fel kön. Om de då försöker bete sig och se ut som det "motsatta" könet riskerar de omedelbart allt från att bli utstirrade och få obehagliga kommentarer till att bli misshandlade eller våldtagna. Och hur konstigt man än tycker att det är att folk tycker sig "vara födda i fel kropp" så är det ändå rent sjukt att folk utsätter dem för kränkningar pga det, och därför måste lagen skydda även transpersoner!)
Under några dagar om året tar man då upp frågor som dessa, vilket till exempel i år har lett till att de flesta partier är överens om det inhumana i att tvångssterilisera människor som byter kön.
Just tvångssterilisering kan jag tycka att kristdemokraterna borde vara de första att skriva under mot, rätten att försöka skapa nytt liv!
Utdelning av löspenisar?
Vad har du fått det ifrån?
Jag har aldrig fått någon löspenis på någon Pridefestival jag besökt.
Däremot har det förekommit tävlingar där man kan vinna sexhjälpmedel. Det har då varit företag som anordnar tävlingar i reklamsyfte för sina egna produkter, inte något slags allmänt skattefinansierat utdelande.
Jag vet inte om det var dessa sexhjälpmedel/leksaker du inte gillar, men hys då lika mycket agg mot t.ex Apoteket som också har sådant i sitt sortiment!
Att kalla regnbågsflaggan för RFSL:s flagga är som att kalla korset för Kristdemokraternas logga.
Att Expressen kallar invigningen för dekadent får stå för Expressen.
Mediatäckningen av det mesta koncentreras oftast kring det mest spektakulära. Det gäller lustmord, politikers förehavanden, chefers fallskärmar och givetvis också en festival som avslutas med en parad där det är fritt fram att klä ut sig som man vill.
De allra flesta som går i paraden klär inte ut sig!
Det är helt sant att Pride är sexualpositivt, men det innebär mest att man kan gå på workshops i sexualteknik eller HIV-testa sig på festivalområdet, där också kondomer delas ut.
Dekadens är visserligen ett subjektivt begrepp, men jag skulle inte säga att det förekommer någon utåtriktad allmän dekadens som man blir påtvingad som vanlig stockholmare.
Men vill man inte se folk i kroppsmålning och korsett kan man undvika att titta på paraden som varar ett par timmar. Oftast är det så många åskådare (300 000 - 500 000) att det är svårt att få en skymt, så det är inte ett stort problem.
Jag vet inte exakt vad som gjorde dig beklämd utifrån mediabilden, men betänk att journalister är människor, och precis som i ditt blogginlägg så är det lätt att publicera texter som är illa underbyggda, innehåller rena faktafel, och framförallt vinklar saker konstigt.
Tyvärr har säkert många som läst ditt blogginlägg fått bilden att Pride består av löspenisar, dekadens och bögar som hatar heterosexuella.
I själva verket består festivalen till stor del av konserter, föreläsningar, workshops och debatter, och hat finns det inte mycket av. Däremot kärlek och glädje.
(För övrigt tycker jag att det är förbluffande hur såpass enfaldiga människor kan ta sig in i riksdagen. Och bra att såpass enfaldiga blir språkrör för gaylobbyhatarna. De får så mycket sämre genomslag då.)
Bästa Annelie.
Jag är säker på att du redan fått många brev angående ditt blogginlägg om hatbrottslagen och Pride.
Kanske har du även läst andra bloggares tankar kring ditt inlägg.
Så jag tillför nog inte något nytt nu, men kanske kan jag betona saken ytterligare.
För det första:
Hatbrottslagen innefattar bland annat skydd mot brott pga sexuell läggning.
Heterosexualitet är en sexuell läggning, varför du är precis lika skyddad av den lagen om du skulle bli misshandlad av heterofoba människor som bögar som blir misshandlade av homofoba människor.
Lagen säger ingenting om homosexuella som folkgrupp.
En grupp som däremot inte nämns i hatbrottslagstiftningen, men som är starkt utsatt för hatbrott är transpersoner, och det är på grund av sådana brister som Pride fortfarande är viktigt!
(Nu vet jag inte hur insatt du är i transfrågor, så jag vill poängtera att transpersoner inte bara är män i stringbaddräkt och rosa peruk på paraden, utan också till exempel människor som känner att deras kroppar är av fel kön. Om de då försöker bete sig och se ut som det "motsatta" könet riskerar de omedelbart allt från att bli utstirrade och få obehagliga kommentarer till att bli misshandlade eller våldtagna. Och hur konstigt man än tycker att det är att folk tycker sig "vara födda i fel kropp" så är det ändå rent sjukt att folk utsätter dem för kränkningar pga det, och därför måste lagen skydda även transpersoner!)
Under några dagar om året tar man då upp frågor som dessa, vilket till exempel i år har lett till att de flesta partier är överens om det inhumana i att tvångssterilisera människor som byter kön.
Just tvångssterilisering kan jag tycka att kristdemokraterna borde vara de första att skriva under mot, rätten att försöka skapa nytt liv!
För det andra:
Utdelning av löspenisar?
Vad har du fått det ifrån?
Jag har aldrig fått någon löspenis på någon Pridefestival jag besökt.
Däremot har det förekommit tävlingar där man kan vinna sexhjälpmedel. Det har då varit företag som anordnar tävlingar i reklamsyfte för sina egna produkter, inte något slags allmänt skattefinansierat utdelande.
Jag vet inte om det var dessa sexhjälpmedel/leksaker du inte gillar, men hys då lika mycket agg mot t.ex Apoteket som också har sådant i sitt sortiment!
För det tredje:
Att kalla regnbågsflaggan för RFSL:s flagga är som att kalla korset för Kristdemokraternas logga.
För det fjärde:
Att Expressen kallar invigningen för dekadent får stå för Expressen.
Mediatäckningen av det mesta koncentreras oftast kring det mest spektakulära. Det gäller lustmord, politikers förehavanden, chefers fallskärmar och givetvis också en festival som avslutas med en parad där det är fritt fram att klä ut sig som man vill.
De allra flesta som går i paraden klär inte ut sig!
Det är helt sant att Pride är sexualpositivt, men det innebär mest att man kan gå på workshops i sexualteknik eller HIV-testa sig på festivalområdet, där också kondomer delas ut.
Dekadens är visserligen ett subjektivt begrepp, men jag skulle inte säga att det förekommer någon utåtriktad allmän dekadens som man blir påtvingad som vanlig stockholmare.
Men vill man inte se folk i kroppsmålning och korsett kan man undvika att titta på paraden som varar ett par timmar. Oftast är det så många åskådare (300 000 - 500 000) att det är svårt att få en skymt, så det är inte ett stort problem.
Jag vet inte exakt vad som gjorde dig beklämd utifrån mediabilden, men betänk att journalister är människor, och precis som i ditt blogginlägg så är det lätt att publicera texter som är illa underbyggda, innehåller rena faktafel, och framförallt vinklar saker konstigt.
Tyvärr har säkert många som läst ditt blogginlägg fått bilden att Pride består av löspenisar, dekadens och bögar som hatar heterosexuella.
I själva verket består festivalen till stor del av konserter, föreläsningar, workshops och debatter, och hat finns det inte mycket av. Däremot kärlek och glädje.
...
Patriots of the world - Unite!
microsoft
Jag har ett operativsystem som Microsoft har tillverkat.
När man har det är defaultinställningen att operativsystemet laddar ner och installerar uppdateringar till systemet på eget bevåg varje tisdag. Detta kallas Windows Update.
En dag upptäckte jag att Windows Update hade installerat grejor i något annat än operativsystemet, nämligen min webbläsare Mozilla Firefox. Microsoft har inte tillverkat Firefox, och har därför inget där att göra. Ändå hade de mixtrat, utan min tillåtelse, och lagt dit ett tillägg kallat "Search Helper Extension 1.0".
Jag vill inte ha någonting som heter Search Helper i min webbläsare. Den duger utmärkt som den är och jag kan leta på internet utan Microsofts björntjänster, så jag gav mig genast till att avinstalera otyget.
Döm om min förvåning när jag uppdagar att avinstallationsmöjligheten för "hjälpen" är inaktiverad! Det går alltså inte att avinstallera på vanlig väg!
Inte heller står filerna i fråga att finna där tillägg till webbläsaren normalt placeras, utan är gömda någonstans i höstacken av windows systemfiler.
Microsofts supportsida ville inte kännas vid någonting med namnet "Search Helper Extension 1.0".
Hysch hysch.
Så jag skrev till Microsoft.
--- Original Message ---
From : "[email protected]"
Sent : 9. juni 2010 09:40:36 UTC
To : "[email protected]"
Subject : Produktinformation
Search Helper Extension 1.0
när jag startade om min dator installerades följande malware i min webbläsare: Search Helper Extension 1.0
Search Helper Extension 1.0 är tydligen utvecklad av microsoft.
jag har aldrig beställt denna malware, har inte godkänt att den ska installeras i min webbläsare (som inte är microsoft-utvecklad), och vill snarast bli av med den.
men ni har inaktiverat avinstallationsknappen för den, vilket är totalt oacceptabelt!
att microsoft uppdaterar sina egna produkter är inget konstigt. men att utan kundens medgivande installera malware som inte går att avinstallera i program som inte har någonting med microsoft att göra är djupt förkastligt.
jag kräver en förklaring, en ursäkt och möjligheten att avinstallera Search Helper Extension 1.0 snarast.
From : "[email protected]"
Sent : 10 juni 2010 11.33
To : "[email protected]"
Subject : RE: SRX1133085796ID - Produktinformation
När man har det är defaultinställningen att operativsystemet laddar ner och installerar uppdateringar till systemet på eget bevåg varje tisdag. Detta kallas Windows Update.
En dag upptäckte jag att Windows Update hade installerat grejor i något annat än operativsystemet, nämligen min webbläsare Mozilla Firefox. Microsoft har inte tillverkat Firefox, och har därför inget där att göra. Ändå hade de mixtrat, utan min tillåtelse, och lagt dit ett tillägg kallat "Search Helper Extension 1.0".
Jag vill inte ha någonting som heter Search Helper i min webbläsare. Den duger utmärkt som den är och jag kan leta på internet utan Microsofts björntjänster, så jag gav mig genast till att avinstalera otyget.
Döm om min förvåning när jag uppdagar att avinstallationsmöjligheten för "hjälpen" är inaktiverad! Det går alltså inte att avinstallera på vanlig väg!
Inte heller står filerna i fråga att finna där tillägg till webbläsaren normalt placeras, utan är gömda någonstans i höstacken av windows systemfiler.
Microsofts supportsida ville inte kännas vid någonting med namnet "Search Helper Extension 1.0".
Hysch hysch.
Så jag skrev till Microsoft.
--- Original Message ---
From : "[email protected]"
Sent : 9. juni 2010 09:40:36 UTC
To : "[email protected]"
Subject : Produktinformation
Search Helper Extension 1.0
när jag startade om min dator installerades följande malware i min webbläsare: Search Helper Extension 1.0
Search Helper Extension 1.0 är tydligen utvecklad av microsoft.
jag har aldrig beställt denna malware, har inte godkänt att den ska installeras i min webbläsare (som inte är microsoft-utvecklad), och vill snarast bli av med den.
men ni har inaktiverat avinstallationsknappen för den, vilket är totalt oacceptabelt!
att microsoft uppdaterar sina egna produkter är inget konstigt. men att utan kundens medgivande installera malware som inte går att avinstallera i program som inte har någonting med microsoft att göra är djupt förkastligt.
jag kräver en förklaring, en ursäkt och möjligheten att avinstallera Search Helper Extension 1.0 snarast.
From : "[email protected]"
Sent : 10 juni 2010 11.33
To : "[email protected]"
Subject : RE: SRX1133085796ID - Produktinformation
Tack för att Du kontaktade Microsoft Customer Service.
Microsoft Customer Service hjälper Er med licens- och produkt-relaterad information.
Vi tillhandahåller inte användarsupport och kan inte heller svara på frågor av teknisk karaktär.
Detta ärende är av teknisk karaktär och därför ber vi dig kontakta den tekniska supporten. Det kan du göra via vår support sida http://support.microsoft.com/ eller på telefon 08-5599 0000, knappval 2 båda gångerna.
Support Policy
Microsoft Kundservice kan inte vidarebefordra din fråga till Microsoft Support då vår support policy är att du själv måste kontakta supportavdelningen direkt för att de ska kunna lägga upp ett ärende. Detta bl.a. för att de innan de lägger upp ett ärende ska kunna informera dig om vilken form av support de kan ge dig.
Har du några ytterligare frågor så är du givetvis välkommen att höra av dig till oss igen.
Med vänliga hälsningar
Microsoft AB
Helena
Swedish Microsoft Customer Service
Tel. 08 - 5599 0000
Fax. 08 -750 51 58
E-mail: [email protected]
Information: http://www.microsoft.se/kundservice
From : "[email protected]"
Sent : 10 juni 2010 20.20
To : "[email protected]"
Subject : RE: RE: SRX1133085796ID - Produktinformation
kass service.
jag har betalat dyrt för er produkt (windows 7), och förväntar mig support därefter.
ni borde genast se över er policy.
låt mig påminna er om att ni har konkurrens både i form av apple och gratisalternativen linux och piratkopior, och utan en tillmötesgående kundservice ser jag ingen anledning att slösa pengar på microsofts produkter i framtiden.
kritik mot era metoder och ifrågasättandet av vad ni tar er rätten att göra med min dator när jag har köpt en vara av er är dessutom knappast ett tekniskt ärende.
From : "[email protected]"
Sent : Tillsvidare
To : "[email protected]"
Subject : RE: RE: RE: SRX1133085796ID - Produktinformation
The silent treatment....
aktuella favoritcitat
"Den enda gången en soldat skjuter är när det är en livshotande situation"
- en fantastisk formulering.
ännu lustigare blir det om man får veta att tillfället då 5 av 9 dödade hjälparbetare (ev. beväpnade med rör) skjöts i bakhuvudet eller ryggen på nära håll och ytterligare 48 skottskadades åsyftas.
- Israelisk ambassadör
"Ingen självständig nation tolererar sådant våld mot sin självständighet."
- Israels biträdande utrikesminister Danny Ayalon om ovan nämnda tilldragelse
"A man's anus is e.. licked *smack*, like this, by the other person, like ice cream.
And then what happens: Even poo poo comes out, the other poo poo's out.. jaa. And then they eat the poo poo.
They have a sex practice called 'fisting' where they insert the hand into the other man's hand, and it goes all the.. into the anus. All the way.
And it is so painful they have to take drugs.
But they enjoy it!
Now, if we have any children, please step out. this is a parental guidance moment."
- Pastor Martin Ssempa
och så en rad med floskler från folkhälsominister Maria Larsson (kd):
"I Sverige finns det ett brett stöd för en välavvägd och restriktiv narkotikapolitik där all olaglig användning av narkotika förkastas"
- ett välavvägt system som fördömer trotsandet av nämnda system. hihi!
"Mellan 1,2 % och 1,8 % av alla barn i Sverige uppskattas leva i familjer där minst en förälder har använt cannabis under det senaste året. " "Det är mycket viktigt att skaffa sig kunskap om detta problem och att ge dessa barn hjälp och stöd."
- att förutsätta att barnen far illa sådär. 'nu ska vi HJÄLPA er, barn. jesus älskar er. vyss vyss.'
"barn som har utsatts för övergrepp eller vanvårdats av narkotikaberoende eller missbrukande föräldrar löper ökad risk att själva börja använda narkotika i framtiden."
- till skillnad från barn som har utsatts för övergrepp eller vanvårdats av rättskaffens föräldrar? eller är vanvårdande föräldrar potentare inspirationskällor? för de menar väl inte att de föräldrar som har använt cannabis under det senaste året också utsätter sina barn för övergrepp och vanvårdar dem? eller..?
"Det har även föreslagits att man ska tillåta cannabisrökning för medicinska ändamål. --- Om denna lobbyverksamhet lyckas blir det den unga generationen som får betala priset."
- Centerpartiets slopade LAS för ungdomar, släng dig i väggen.
KD tycker att ungdomar ensamma ska finansiera högkostnadsskyddet!
Vi ska rädda barnen från cannabisträsket
"Vad som sedan händer är oklart. De enda överlevande är de tre etniska främlingarna som tog sig in i bostaden och sedan lämnade Håkan Udén för att dö. Alla hade anledning att ljuga för att skydda sig själva och varandra.
Troligen knackade Ewa Taikumer på dörren och började kräva sina saker så snart Håkan Udén öppnade. Därefter knuffade Antoni Lopez undan Ewa och tog över diskussionen. Han slog Håkan i ansiktet och knuffade sedan in honom i sovrummet. Där fortsatte misshandeln. Både Antoni Lopez och Choman Hossein Ali deltog i misshandeln. Även Ewa Taikumer var framme och sparkade på den liggande mannen. En kniv drogs fram. Enligt gärningsmännen av offret men det kan inte bevisas. Det blev blodigt. Ewa Taikumer försökte torka bort blod från golvet och bytte även skor men det gick inte att städa upp i förödelsen eller förstöra alla bevis."
- "Patrioter" spekulerar tämligen fritt
hahaha!
de norrländska skogarna
häromdagen körde jag förbi en sjö och trodde jag såg en pingvinhjord.
men det var pimplare.
favorit i repris
jag har en karl i min bekantskapskrets. han ar spanjor och har blanka skor.
han kan Granada som sin egen bakficka och ar bra i sangen.
han tycker att det ar skitbra att jag ar lesbian, for da behover han inte oroa sig for att var vanskap ska urarta med att vi tenemos el sexo.
han vill att jag ska bo hos honom. och sova i hans sang. det ar viktigt att man som lesbian inte tar avstand till karlar, sager han. jag maste lara mig att ha kroppskontakt med karlar, vanskapligt naturligtvis.
jag far inte tro nagot annat.
han bjuder mig pa alkohol och milkshake.
en gang ville han visa mig Granadas gayliv, han kan ju Granada som sin egen bakficka, sa han tog med mig till en bogklubb. det var manga bogar dar. de var inte sa intresserade av mig.
i lokalen befann sig aven cirka 8 kvinnor. han forklarade for mig att om jag ville ha sex skulle jag ga hit, har var alla mycket villiga, och mycket heta. han fragade mig vilken jag ville ha, och sa att han skulle fixa nagon at mig. sen tog han tag i tva kvinnor med korta kjolar och mycket smink och berattade for dem att jag var fran sverige och kande mig lite ensam och ville lara kanna spanska flickor.
oturligt nog hade de ett forhallande med varandra och kande sig nojda med antalet medlemmar i forhallandet, aven for stunden.
pa vag darifran talade han om for mig att jag hade tur som hade hamnat i spanien, for i spanien ar lesbianerna snygga och mycket heta och inte alls maskulina, och de gor precis vad jag vill, nar jag vill.
jag kande mig lyckligt lottad.
han undrar varfor jag blev lesbian.
vi har bestamt att vi ska hanga varje dag tills jag aker hem, sa att jag kan lara mig allt han har att lara mig. men jag maste bli bekvam med att han ar en mycket fysisk person. och jag maste forsta att i spanien ar man konstig om man inte sover med sina manliga vanner. han kanner sig mycket bekvam med mig, och vill att vi ska bli nara vanner. det ar ju sa skont att inte behova oroa sig for att behova tener el sexo.
jag ar glad att han lar mig sa mycket.
han kan Granada som sin egen bakficka och ar bra i sangen.
han tycker att det ar skitbra att jag ar lesbian, for da behover han inte oroa sig for att var vanskap ska urarta med att vi tenemos el sexo.
han vill att jag ska bo hos honom. och sova i hans sang. det ar viktigt att man som lesbian inte tar avstand till karlar, sager han. jag maste lara mig att ha kroppskontakt med karlar, vanskapligt naturligtvis.
jag far inte tro nagot annat.
han bjuder mig pa alkohol och milkshake.
en gang ville han visa mig Granadas gayliv, han kan ju Granada som sin egen bakficka, sa han tog med mig till en bogklubb. det var manga bogar dar. de var inte sa intresserade av mig.
i lokalen befann sig aven cirka 8 kvinnor. han forklarade for mig att om jag ville ha sex skulle jag ga hit, har var alla mycket villiga, och mycket heta. han fragade mig vilken jag ville ha, och sa att han skulle fixa nagon at mig. sen tog han tag i tva kvinnor med korta kjolar och mycket smink och berattade for dem att jag var fran sverige och kande mig lite ensam och ville lara kanna spanska flickor.
oturligt nog hade de ett forhallande med varandra och kande sig nojda med antalet medlemmar i forhallandet, aven for stunden.
pa vag darifran talade han om for mig att jag hade tur som hade hamnat i spanien, for i spanien ar lesbianerna snygga och mycket heta och inte alls maskulina, och de gor precis vad jag vill, nar jag vill.
jag kande mig lyckligt lottad.
han undrar varfor jag blev lesbian.
vi har bestamt att vi ska hanga varje dag tills jag aker hem, sa att jag kan lara mig allt han har att lara mig. men jag maste bli bekvam med att han ar en mycket fysisk person. och jag maste forsta att i spanien ar man konstig om man inte sover med sina manliga vanner. han kanner sig mycket bekvam med mig, och vill att vi ska bli nara vanner. det ar ju sa skont att inte behova oroa sig for att behova tener el sexo.
jag ar glad att han lar mig sa mycket.
tror du på folksjäl?
det finns en stockholmsk folksjäl som jag saknar.
en cynisk, distansierad, ifrågasättande, kategoriserande, likgiltig jävla folksjäl som inte bryr sig ett piss om folks förehavanden, och ändå välkomnar alla lika bedrövliga satar, med hängande armar och inställningen att en faktiskt kommer bli berikad av bekantskapen.
på g
idag har jag:
- blivit kallad norrlänning av en norrlänning, som komplimang
- kört skoter
- kört en till skoter
- tyckt att det var roligt att köra skoter
- sagt "gammskotern"
- funderat på att köpa skoter
- funderat på att flytta till norrland så jag kan köra min skoter
vikten av regelbundet födointag
idag slutade jag skolan. jag var hungrig.
jag stannade kvar och mixade kikärtor med fejsbuck.
jag kom hem. jag var hungrig.
jag lade mig på sängen och funderade på vad tusan jag skulle kunna tänka mig att äta.
någon timme senare var jag hungrig och undrade vad jag skulle äta.
någon timme senare var jag hungrig och kunde inte komma på vad jag skulle äta.
framåt kvisten bestämde jag mig så för att koka ris.
det skulle visa sig vara ett ödesdigert beslut.
jag började mäta upp ris. riset blev uppmätt.
jag hällde i vatten. riset blev blött.
jag höftade i lite salt. lite för mycket möjligen. här borde jag dragit öronen åt mig och insett att mitt blodsocker inte var rustat för så här avancerad matlagning.
jag kokade upp riset. plattan på sexan.
när en antydan till sjudning skönjdes vred jag ner till ettan.
så långt allt lugnt.
så hördes plötsligt ett ljud. ett alltför bekant ljud av skum i en kastrull, krypande upp mot kanten för att omsider likt spyor stötas ut ur kokkärlet, kräla längs dess yttre väggar, ned mot plattans renskrubbade yta för att etsa sig fast och sprida en stank, hemsk och svår, och lämna riskornen torra att svedas mot bottnens hetta.
jag släppte allt vad jag hade för händer för att förhindra utvecklingen av nämnda händelseförlopp, stängde av spisen, väntade ett slag, rörde om i riset, lade locket på trekvart och återupptog så tillagningsprocessen.
ett ögonblick senare hände det.
det kokade över. på spisen, och i mitt matta sinne.
jag lyfte raskt kastrullen från plattan och drämde ner den på bredvidliggande platta.
det skulle jag inte ha gjort.
en seg, slemmig uppslamning av ris och kvarvarande vatten skjöts ur kökkärlet för att landa över spisen, på mina händer samt väggen, där det retfullt kröp ner i springan mellan spis och kakel.
efter att ha yttrat en rad könsord samlade jag mig och insåg att eftersom riset blandats med spisrengöringsmedelsrester behövde sköljas av för att åter bli tjänligt som föda.
lyckligtvis hade jag i min ägo ett durkslag.
under det att jag slevade upp rissoppa med sked kom jag att hamna i ett smått meditativt tillstånd, då jag nyktert reflekterade över hur jag kunde låta ett så ringa missöde framkalla ett så destruktivt utbrott, särskilt som jag vanligen närmast pascifistiskt behåller självkontrollen i prövande situationer som denna.
jag beslutade mig för att skriva en text om vikten av att hålla blodsocker på en jämn nivå, och predika om att räkna till tio och ta ett djupt andetag.
så sköljde jag då av riset, en åtgärd vars resultat lämnade mig belåten och jag började lystet tänka på den rätt det var tänkt att riset skulle bli en komponent i: sushi. mmm...
när jag skulle överföra riset från durkslag till kastrull visade det sig att en mindre, men ändå ansenlig gruppering riskorn motsatte sig flytten och klamrade sig fast i durkslaget.
mitt meditativa sinnelag var i samma stund som bortblåst, och jag drämde durkslaget mot kastrullen för att medelst våld förmå rishelvetet att lägga sig i kastrullen. en effektiv metod vad gällde lossandet, visade det sig. men jag måste ha felbedömt slagvinkeln, för riskornen slog sig i stället till ro i vasken, på min tröja samt på golvet.
jag kan nästan svära på att utbrytarris ur kastrullen i kaoset som uppstod tog tillfället i akt och anslöt sig till de redan kända anarkisterna i vask, på tröja samt golv.
i ett utbrott av ilska och lätt desperation slängde jag durkslaget i väggen, varpå det splittrades i flera mindre plastskärvor.
jag gjorde reträtt till sovrummet och ämnar inte lämna det förrän riset ber om ursäkt och självmant lämnar mitt hem.
jag stannade kvar och mixade kikärtor med fejsbuck.
jag kom hem. jag var hungrig.
jag lade mig på sängen och funderade på vad tusan jag skulle kunna tänka mig att äta.
någon timme senare var jag hungrig och undrade vad jag skulle äta.
någon timme senare var jag hungrig och kunde inte komma på vad jag skulle äta.
framåt kvisten bestämde jag mig så för att koka ris.
det skulle visa sig vara ett ödesdigert beslut.
jag började mäta upp ris. riset blev uppmätt.
jag hällde i vatten. riset blev blött.
jag höftade i lite salt. lite för mycket möjligen. här borde jag dragit öronen åt mig och insett att mitt blodsocker inte var rustat för så här avancerad matlagning.
jag kokade upp riset. plattan på sexan.
när en antydan till sjudning skönjdes vred jag ner till ettan.
så långt allt lugnt.
så hördes plötsligt ett ljud. ett alltför bekant ljud av skum i en kastrull, krypande upp mot kanten för att omsider likt spyor stötas ut ur kokkärlet, kräla längs dess yttre väggar, ned mot plattans renskrubbade yta för att etsa sig fast och sprida en stank, hemsk och svår, och lämna riskornen torra att svedas mot bottnens hetta.
jag släppte allt vad jag hade för händer för att förhindra utvecklingen av nämnda händelseförlopp, stängde av spisen, väntade ett slag, rörde om i riset, lade locket på trekvart och återupptog så tillagningsprocessen.
ett ögonblick senare hände det.
det kokade över. på spisen, och i mitt matta sinne.
jag lyfte raskt kastrullen från plattan och drämde ner den på bredvidliggande platta.
det skulle jag inte ha gjort.
en seg, slemmig uppslamning av ris och kvarvarande vatten skjöts ur kökkärlet för att landa över spisen, på mina händer samt väggen, där det retfullt kröp ner i springan mellan spis och kakel.
efter att ha yttrat en rad könsord samlade jag mig och insåg att eftersom riset blandats med spisrengöringsmedelsrester behövde sköljas av för att åter bli tjänligt som föda.
lyckligtvis hade jag i min ägo ett durkslag.
under det att jag slevade upp rissoppa med sked kom jag att hamna i ett smått meditativt tillstånd, då jag nyktert reflekterade över hur jag kunde låta ett så ringa missöde framkalla ett så destruktivt utbrott, särskilt som jag vanligen närmast pascifistiskt behåller självkontrollen i prövande situationer som denna.
jag beslutade mig för att skriva en text om vikten av att hålla blodsocker på en jämn nivå, och predika om att räkna till tio och ta ett djupt andetag.
så sköljde jag då av riset, en åtgärd vars resultat lämnade mig belåten och jag började lystet tänka på den rätt det var tänkt att riset skulle bli en komponent i: sushi. mmm...
när jag skulle överföra riset från durkslag till kastrull visade det sig att en mindre, men ändå ansenlig gruppering riskorn motsatte sig flytten och klamrade sig fast i durkslaget.
mitt meditativa sinnelag var i samma stund som bortblåst, och jag drämde durkslaget mot kastrullen för att medelst våld förmå rishelvetet att lägga sig i kastrullen. en effektiv metod vad gällde lossandet, visade det sig. men jag måste ha felbedömt slagvinkeln, för riskornen slog sig i stället till ro i vasken, på min tröja samt på golvet.
jag kan nästan svära på att utbrytarris ur kastrullen i kaoset som uppstod tog tillfället i akt och anslöt sig till de redan kända anarkisterna i vask, på tröja samt golv.
i ett utbrott av ilska och lätt desperation slängde jag durkslaget i väggen, varpå det splittrades i flera mindre plastskärvor.
jag gjorde reträtt till sovrummet och ämnar inte lämna det förrän riset ber om ursäkt och självmant lämnar mitt hem.
comeback number one
- har du ätit någon tårta idag då?
- nä, men jag har flatpalt i kylskåpet.
jag är alltså tillbaka.
demokratins hämnare i cybernatten. den vassa kniven i lådan.
fast med en ny approach: "humor" eller; festliga saker i undertecknads liv.
epilog:
- palt är oändligt
- ja
- nä, men jag har flatpalt i kylskåpet.
jag är alltså tillbaka.
demokratins hämnare i cybernatten. den vassa kniven i lådan.
fast med en ny approach: "humor" eller; festliga saker i undertecknads liv.
epilog:
- palt är oändligt
- ja
Tjejsex 2
På frågan om varför UMO skriver att tjejer har sex med varandra genom att gnugga sina könsorgan mot varandra fick jag slutligen detta svar.
Hej Klara!
Tack för ditt mejl och dina synpunkter! Vi är tacksamma för all respons och tar med oss dina tankar in i vårt arbete. Allt vårt material kommer regelbundet att ses över och revideras och jag sparar ditt mejl så vi kan beakta dessa frågor när vi reviderar texten.
Med vänliga hälsningar
Redaktionen på UMO / Maria Bång
Gulligt och helbra att de beaktar mina frågor i framtiden.
Synd att jag inte fick ett direkt svar på hur Herr Klitgaard egentligen tänkte.kiss kiss kiss
Sådär. Nu är det inflyttat. Fast inte helt utflyttat. Jag har gigantiska säckar med kläder som jag hade tänkt ge till läkarmissionen, fast det blev inte av så nu står de där i källaren i Ronna.
Dilemma:
Vad ska jag göra med säckarna?
Alternativ 1: Jag slänger allt i grovsoprummet. Lätt och smidigt på en gång i morgon. Och mår dåligt i flera månader över att någon hade kunnat använda de helt dugliga kläderna som i stället ligger på en soptipp och möglar. På grund av mig.
Alternativ 2: Jag släpar dundertunga flera säckar med kläder till buss, sen på pendeltåg, sen tunnelbana, sen buss, sen bära bära till ett proppöverfullt hus där vi knappt kommer fram som det är. Sen på måndag eller så bära bära till buss, sen tunnelbana, sen bära till någon andrahandsbutik som vill ha.
Mysslipysslimyssel har inte tid att bli klappad en enda sekund i onödan. Han springer omkrig och luktar på hela huset. Och sen en gång till. Och sen igen. Och så ännu en gång. Däremellan sätter han sig på tv-bänken och bajsar. Men det är fint när man sitter och blickar ut över havet av flyttlådor och så sticker det upp en liten nos bakom en kant som luktar och luktar.
Appropå lukt va. Vi har en frystoa här i huset. Den ska förhoppningsvis inte lukta. Det visar sig väl. Men så berättade vår värd att kvinnan som bodde i huset innan de köpte stället för typ 3 år sedan använde sig av en båttoa att kissa i, som hon kunde gå och tömma i skogen, för då behöver man inte tömma frystoan så ofta, det är väl meckigare. Hon sa också att hon inte har kollat båttoan så hon visste inte om den var fräsch och så. Så den kollade jag in. Det skvalpade i den. Jag drog snabbt slutsatsen att det skvalpande ljudet alstrats av urin. Lika snabbt räknade jag ut att denna vätska legat i denna behållare i tre år. Jag lyfte lite på locket. Det borde jag inte ha gjort.
I övrigt är det fint och rent och bra. Eller alltså. Damen som bodde här hade en inredningssmak från helvetet. Bårder överallt och spetsskärmar i fönstrena och pastellfärger och gräsliga gardiner. Men så fort man fått bort krafset och fixat lite kommer det bli finfint. Och det finns en sjö i närheten och åkrar och skog och luft och ljus och mörker som man kan tälja sig igenom på natten.
Dilemma:
Vad ska jag göra med säckarna?
Alternativ 1: Jag slänger allt i grovsoprummet. Lätt och smidigt på en gång i morgon. Och mår dåligt i flera månader över att någon hade kunnat använda de helt dugliga kläderna som i stället ligger på en soptipp och möglar. På grund av mig.
Alternativ 2: Jag släpar dundertunga flera säckar med kläder till buss, sen på pendeltåg, sen tunnelbana, sen buss, sen bära bära till ett proppöverfullt hus där vi knappt kommer fram som det är. Sen på måndag eller så bära bära till buss, sen tunnelbana, sen bära till någon andrahandsbutik som vill ha.
Mysslipysslimyssel har inte tid att bli klappad en enda sekund i onödan. Han springer omkrig och luktar på hela huset. Och sen en gång till. Och sen igen. Och så ännu en gång. Däremellan sätter han sig på tv-bänken och bajsar. Men det är fint när man sitter och blickar ut över havet av flyttlådor och så sticker det upp en liten nos bakom en kant som luktar och luktar.
Appropå lukt va. Vi har en frystoa här i huset. Den ska förhoppningsvis inte lukta. Det visar sig väl. Men så berättade vår värd att kvinnan som bodde i huset innan de köpte stället för typ 3 år sedan använde sig av en båttoa att kissa i, som hon kunde gå och tömma i skogen, för då behöver man inte tömma frystoan så ofta, det är väl meckigare. Hon sa också att hon inte har kollat båttoan så hon visste inte om den var fräsch och så. Så den kollade jag in. Det skvalpade i den. Jag drog snabbt slutsatsen att det skvalpande ljudet alstrats av urin. Lika snabbt räknade jag ut att denna vätska legat i denna behållare i tre år. Jag lyfte lite på locket. Det borde jag inte ha gjort.
I övrigt är det fint och rent och bra. Eller alltså. Damen som bodde här hade en inredningssmak från helvetet. Bårder överallt och spetsskärmar i fönstrena och pastellfärger och gräsliga gardiner. Men så fort man fått bort krafset och fixat lite kommer det bli finfint. Och det finns en sjö i närheten och åkrar och skog och luft och ljus och mörker som man kan tälja sig igenom på natten.
kiss me
Jag brukar drömma att jag kissar. Ganska ofta. Det har avtagit lite nu. Det är skönt. Men jag hittade en grej jag skrev innan som jag hade glömt. Huvva...
I natt drömde jag att jag kissade igen.
Denna gång på ett tåg. I förarhytten.
I förarhytten fanns en förarstol, till vänster, och knappar och sånt som nog finns i förarhytter. Och höger om den stod inte stol nummer två, utan en toalett, och jag kissade och alla mötande tåg tittade på mig och snart kom konduktören och jag hade ingen biljett.
Förra natten var faktiskt lite jobbigare.
Jag skulle kolla om jag hade klamydia och gick till nån mottagning och fick en mugg av en sköterska och gick in på toan och satte igång. Och kissade. Och kissade. Och kissade ganska länge.
Det var rätt hårt tryck, så det stänkte en del på ringen (jag satt liksom inte ner, offentlig toa ju) och hårt tryck som det var så stänkte det från ringen till mina lår, och på mina byxor så alltihop blev blött och klistrade mot mina ben och plötsligt var det kiss på hela golvet också och en massa bajskorvar låg vid mina fötter och på ringen, prydliga korvar som hundbajs som man ritar, så det kunde inte vara mitt för mitt bajs är inte prydligt, men jag var inte helt säker.
Och jag kissade och kissade och det började bli lite jobbigt, mjölksyra i benen och så, för jag satt ju inte, och sköterskan började banka på dörren och undra vad jag höll på med så länge, och jag sa Öhmm..vänta lite! och kissade.
Och sen var jag färdig med det och så skulle jag torka, och byxorna klistrade och jag skulle torka av ringen lite och det var bajs överallt, och tänk om de skulle tro att det var jag som hade gjort allt det här, och sköterskan försökte öppna dörren med en skruvmejsel och jag ropade Vänta! och allt var kletigt och blött.
Det var en lite jobbig dröm.
I natt drömde jag att jag kissade igen.
Denna gång på ett tåg. I förarhytten.
I förarhytten fanns en förarstol, till vänster, och knappar och sånt som nog finns i förarhytter. Och höger om den stod inte stol nummer två, utan en toalett, och jag kissade och alla mötande tåg tittade på mig och snart kom konduktören och jag hade ingen biljett.
Förra natten var faktiskt lite jobbigare.
Jag skulle kolla om jag hade klamydia och gick till nån mottagning och fick en mugg av en sköterska och gick in på toan och satte igång. Och kissade. Och kissade. Och kissade ganska länge.
Det var rätt hårt tryck, så det stänkte en del på ringen (jag satt liksom inte ner, offentlig toa ju) och hårt tryck som det var så stänkte det från ringen till mina lår, och på mina byxor så alltihop blev blött och klistrade mot mina ben och plötsligt var det kiss på hela golvet också och en massa bajskorvar låg vid mina fötter och på ringen, prydliga korvar som hundbajs som man ritar, så det kunde inte vara mitt för mitt bajs är inte prydligt, men jag var inte helt säker.
Och jag kissade och kissade och det började bli lite jobbigt, mjölksyra i benen och så, för jag satt ju inte, och sköterskan började banka på dörren och undra vad jag höll på med så länge, och jag sa Öhmm..vänta lite! och kissade.
Och sen var jag färdig med det och så skulle jag torka, och byxorna klistrade och jag skulle torka av ringen lite och det var bajs överallt, och tänk om de skulle tro att det var jag som hade gjort allt det här, och sköterskan försökte öppna dörren med en skruvmejsel och jag ropade Vänta! och allt var kletigt och blött.
Det var en lite jobbig dröm.
